That Girl

Hej på er, har ni någonsin kännt sådär att ni bara undrar, ni har två val och båda valen leder till något dåligt, båda valen är svåra och båda är amtidigt lätta, vad ska man göra då?

Jag tänkte göra en liten uppföljare tillgårdagens inlägg, hare lite tufft just nu och känner att jag kan skriva av mig här.
Med tanke på det som hänt så vill jag lixom släppa taget, glömma, gå vidare, men samtidigt så vill jag inte. Alltså det är jävligt svårt att glömma något som varti så underbart och samtidigt så hemskt. Hur ska man kunna glömma ärr lixom. Visst såren läker men det blir fortfarande ärr, och med ärren kommer minnen. Minnen.......det är allt jag har, glada minnen som jag kan skratta tyst åt för mig själv, ledsna, sorgsna minnen som bränner så hårt så de river upp ärren varje gång jag ens tänker på dem. Och ja visst, det är jättelätt att bara säga; "MEN TÄNK INTE PÅ DE DÅ!!" Ja men det är en sak att säga, en annan sak ätt göra, det är olidligt svårt att inte tänka på det, i vissa situationer så bara kommer minnena upp och de går inte att stoppas.
Jag är även rädd, jag är rädd att jag ska få känna så här livet ut. Jag skämms övder mitt liv för att det är tomt, på ett sätt. Och det känns tufft att släppa in någon annan i livet igen, jag vågar inte, rädslan att det ska hända igen äter upp mig.
 Även om jag vet att jag måste så är det svårt,
På grund av dig vågar jag inte släppa in någon annan i mitt liv <3

Samtidigt så vet jag att så som du behandlade mig var precis det jag förtjänade, det var nästan tillochmed lite milt. Jag är verkligen ledsen för de jag gjorde och det går inte en dag utan att jag ångrar mig.

Det gör ont i mitt hjärta när jag ser dig, min själ är sprucken och svag.
Avslutar detta med några jävligt sanna ord,

Tjejers bästa egenskap är att fejka leenden, killars bästa egenskap är att fejka kärlek....<3

//Nathalie <3