That Girl

Hej på er, har ni någonsin kännt sådär att ni bara undrar, ni har två val och båda valen leder till något dåligt, båda valen är svåra och båda är amtidigt lätta, vad ska man göra då?

Jag tänkte göra en liten uppföljare tillgårdagens inlägg, hare lite tufft just nu och känner att jag kan skriva av mig här.
Med tanke på det som hänt så vill jag lixom släppa taget, glömma, gå vidare, men samtidigt så vill jag inte. Alltså det är jävligt svårt att glömma något som varti så underbart och samtidigt så hemskt. Hur ska man kunna glömma ärr lixom. Visst såren läker men det blir fortfarande ärr, och med ärren kommer minnen. Minnen.......det är allt jag har, glada minnen som jag kan skratta tyst åt för mig själv, ledsna, sorgsna minnen som bränner så hårt så de river upp ärren varje gång jag ens tänker på dem. Och ja visst, det är jättelätt att bara säga; "MEN TÄNK INTE PÅ DE DÅ!!" Ja men det är en sak att säga, en annan sak ätt göra, det är olidligt svårt att inte tänka på det, i vissa situationer så bara kommer minnena upp och de går inte att stoppas.
Jag är även rädd, jag är rädd att jag ska få känna så här livet ut. Jag skämms övder mitt liv för att det är tomt, på ett sätt. Och det känns tufft att släppa in någon annan i livet igen, jag vågar inte, rädslan att det ska hända igen äter upp mig.
 Även om jag vet att jag måste så är det svårt,
På grund av dig vågar jag inte släppa in någon annan i mitt liv <3

Samtidigt så vet jag att så som du behandlade mig var precis det jag förtjänade, det var nästan tillochmed lite milt. Jag är verkligen ledsen för de jag gjorde och det går inte en dag utan att jag ångrar mig.

Det gör ont i mitt hjärta när jag ser dig, min själ är sprucken och svag.
Avslutar detta med några jävligt sanna ord,

Tjejers bästa egenskap är att fejka leenden, killars bästa egenskap är att fejka kärlek....<3

//Nathalie <3

Har tyvärr inte haft tid att blogga, har varit sjuk och det har hänt en hel del!

Det har varit både upp och ner, jag har misst en person som betydde massor för mig men som tydligen bara spelade, jag har fått reda på saker som gjort djupa sår i hjärtat, även om mitt hjärta redan är ganska så sönderrivet, jag har börjat tänka lite på det förflutna, det som är och det som komma skall, jag har tänka på misstag och saker jag verkligen ångrar, men oxå på saker som förändrat mitt liv. Jag försöker att bryta samma mönster och börja om, men det är svårt. Jag vet att det här blir värsta depp inlägget men jag behöver prata av mig lite, de senaste dagarna/veckorna, har varit väldigt jobbiga. Det har igentligen varit jobbit sen i början på juni men då har det varit upp och ner, nu har det varit konstant.
Jag har igentligen ingen aning om vad jag ska göra åt saken.

Jag har även blivit lurad under hela mitt senaste förhållande, jag trodde att de var renk och äkta, det var fullt av lögner och svek, det känns nästan som om allt han ville var sex, inget annat, man känner sig sviken och man känner sig förrådd, men ändå så känns det som om det var mitt livs största misstag att prata om att göra slut, hur kan det kännas  så? En kompis sa till mig idag att vissa är menade för att bli kära i varandra men inte för att vara tillsammans, är livet verkligen så grymt?
Samtidigt kan jag inte klandra mig själv nog för att jag sårat honom trots allt han gjort emot mig. Jag har lixom fortfarande känslan att jag skulle kunna ta en kula för honom, bara han inte kommer till skada lixom. Jag skulle göra allt för att inget skadar honom, vad som helst. Men samtidigt vill jag slå sönder honom för allt han gjort mot mig och för hur han behandlat mig. Men jag antar att det var ´mitt eget fel att han gjorde det.....

Förlåt för det deppiga inlägget men jag ville bara skriva av mig <3

PussPuss//Nathalie